Между прошлым и будущим: репрезентация исторической памяти в рунических надписях V–XI вв.


https://doi.org/10.28995/2686-7249-2024-1-12-51

Полный текст:




Аннотация

В статье рассматривается отражение коллективной исторической памяти в рунической письменности. В V–VII вв. рунические надписи на каменных стелах начинают упоминать общественно-значимые события (смерть вождя, публичное жертвоприношение), тем самым закрепляя коллективную историческую память о них. Тексты, однако, содержат лишь «ключи», актуализирующие память, прежде всего личное имя. Возникшая меморативная функция меняет отношение к руническим памятникам: они воспринимаются как общественная ценность, которая охраняется проклятиями тому, кто причинит вред памятнику. Вырабатывается мемориальная формула, которая открывается «ключом» к исторической памяти: именем меморизируемого. Кардинальные изменения в развитии скандинавских обществ в IX–XI вв. затронули и руническую письменность. Преобразуется мемориальная формула: она открывается именем заказчика памятника, далее следует констатация установки памятника, имя умершего и указание на степень его родства с заказчиком. Перенос акцента на заказчиков памятника свидетельствует о важности сохранения информации об их родственной связи с умершим, вероятно, для подтверждения прав заказчиков – наследников умершего – на его наследство. Прославление умершего и «обнародование» его родственных связей, однако, не являлись общественно-значимыми событиями. Память о судьбах конкретных людей поддерживалась прежде всего в их семье и роде. Меморативная функция рунических памятников Х–XI вв. сужается, в них фиксировалась не коллективная, а родовая память. В дальнейшем руническое письмо окончательно утрачивает меморативную функцию, оно становится средством повседневной коммуникации между индивидами.


Об авторе

Е. А. Мельникова
Институт всеобщей истории РАН
Россия

Елена А. Мельникова, доктор исторических наук, Институт всеобщей истории РАН

119334, Москва, Ленинский пр-кт, д. 32а



Список литературы

1. Буданова 2000 – Буданова В.П. Варварский мир эпохи Великого переселения народов. М.: Наука, 2000. 543 с.

2. Глазырина 2002 – Глазырина Г.В. Сага об Ингваре Путешественнике: Текст, перевод, комментарий. М.: Восточная литература, 2002. 464 с. (Древнейшие источники по истории Восточной Европы)

3. Мельникова 1990 – Мельникова Е.А. Древнегерманская эпическая топонимия в скандинавской литературе XII–XIV вв. (к истории топонима Reiðgotaland) // Скандинавские языки: Структурно-функциональные аспекты / Под ред. В.Н. Ярцевой. М.: Ин-т языкознания АН СССР, 1990. Вып. 2. С. 264–277.

4. Мельникова 2001а – Мельникова Е.А. Скандинавские рунические надписи: Новые находки и интерпретации. М.: Восточная литература, 2001. 495 с.

5. Мельникова 2001б – Мельникова Е.А. Древнескандинавские итинерарии в Рим, Константинополь и Святую Землю // Древнейшие государства Восточной Европы: 1999 год. М.: Восточная литература, 2001. С. 363–436.

6. Мельникова 2008 – Мельникова Е.А. Sakum-формула в надписи на камне из Рёка // Германистика, скандинавистика, историческая поэтика: Ко дню рождения О.А. Смирницкой / Отв. ред. Е.М. Чекалина. М.: MАКС Пресс, 2008. С. 158–170.

7. Мельникова 2016 – Мельникова Е.А. Письменность без государства и государства без письменности: Германское руническое письмо во II–XV вв. н. э. //Восточная Европа в древности и средневековье. М.: Ин-т всеобщей истории РАН, 2016. Вып. 28. С. 178–185.

8. Топорова 1996 – Топорова Т.В. Язык и стиль древнегерманских заговоров. М.: Эдиториал УРСС, 1996. 219 с.

9. Axelson 1993 – Axelson J. Mellansvenska runristare: Förteckning över signerade och attribuerade inskrifter. Uppsala: Institutionen för nordiska språk, Universitet, 1993. 139 S.

10. Bauer 2003 – Bauer A. Runengedichte: Texte, Untersuchungen und Kommentare zur gesamten Überlieferung. Wien: Fassbaender, 2003. 269 S.

11. Beck 2000 – Beck H. Runen und Schriftlichkeit // Von Thorsberg nach Schleswig / Hg. K. Düwel et al. Berlin, N.Y.: De Gruyter, 2000. S. 1–15.

12. Brink 1996 – Brink S. Forsaringen. Nordens äldsta lagbud // Beretning fra femtende tværfaglige vikingesymposium / Udg. E. Roesdahl, P. Meulengracht Sørensen. Højbjerg: Hikuin, 1996. S. 27–55.

13. Düwel 1981 – Düwel K. Runeninschriften auf Waffen // Wörter und Sachen im Lichte der Bezeichnungsforschung: Arbeiten zur Frühmittelalterforschung / Hg. R. Schmidt-Wiegand. Münster: De Gruyter, 1981. Bd. 1. S. 128–167.

14. Düwel 1992 – Düwel K. Runen als magische Zeichen // Das Buch als magisches und als Repräsentationsobjekt / Hg. P. Ganz. Wiesbaden: Harrassowitz, 1992. S. 87–100.

15. Düwel 1996 – Düwel K. Futhark // Reallexikon der germanischen Altertumskunde. B.: De Gruyter, 1996. Bd. 10. H. 3/4. S. 273–276.

16. Düwel 1997 – Düwel K. Magische Runenzeichen und magische Runeninschriften // Runor och ABC: elva föreläsningar från ett symposium i Stockholm våren 1995 / Red. St. Nyström. Stockholm: Norstedt, 1997. S. 23–42.

17. Düwel 2001 – Düwel K. Runenkunde. 3 Aufl. Stuttgart: J.B. Metzlersche Verlagsbuchhandlung, 2001. 275 S.

18. Düwel, Gebühr 1981 – Düwel K., Gebühr M. Die Fibel von Meldorf und die Anfänge der Runenschrift // Zeitschrift für deutsches Altertum und deutsche Literatur. 1981. Bd. 110. S. 159–175.

19. Ellegård 1987 – Ellegård A. Who were the Eruli? // Scandia. 1987. Bd. 53/1. S. 5–34.

20. Elmevik 1978 – Elmevik L. Inskriften på Möjbrostenen. Några tankar om läsningen och tydningen // Saga och sed. Uppsala, 1978. S. 65–92.

21. Elmevik 1999 – Elmevik L. De urnordiska runinskrifternas alu // Runor och namn / red. L. Elmevik , S. Strandberg. Uppsala: Universitet, 1999. S. 21–28.

22. Flowers 1986 – Flowers St.E. Runes and magic. Magical formulaic elements in the older runic tradition. N.Y.; Berne; Frankfurt a/M.: P. Lang, 1986. 457 p.

23. Goffart 1988 – Goffart W. The narrators of Barbarian history (A.D. 550–800). Princeton: Princeton University Press, 1988. 491 p.

24. Grønvik 2003 – Grønvik O. Der Rökstein: Über die religiöse Bestimmung und das weltliche Schicksal eines Helden aus der frühen Wikingerzeit. Frankfurt a/M.: P. Lang, 2003. 117 S.

25. Gustavson 1991 – Gustavson H. Rökstenen. Uddenvalla: Risberg, 1991. 39 S.

26. Gustavson 2003 – Gustavson H. Rök // Reallexikon der germanischen Altertumskunde. Bd. 25. Berlin, N.Y.: De Gruyter, 2003. S. 62–72.

27. Gustavson, Selinge 1988 – Gustavson H., Selinge K.-G. Jarlabanke och hundaret. Ett arkeologiskt/runologiskt bidrag till läsningen av ett historiskt tolkningsproblem // Namn och bygd. 1988. Bd. 76. S. 19–85.

28. Hines 1997 – Hines J. Functions of Literacy and the Use of Runes // Runor och ABC. Elva föreläsningar från ett symposium i Stockholm våren 1995 / Еd. St. Nyström. Stockholm: Sällskapet Runica et mediævalia, 1997. Р. 79–92.

29. Holmberg 2020 – Holmberg P., Gräslund B., Sundqvist O., Williams H. The Rök runestone and the end of the world // Futhark. 2020. Vol. 9–10. P. 7–39.

30. Hultgård 2003 – Hultgård A. Ár – “Gutes Jahr und Ernteglük” – ein Motivkomplex in der altnordischen Literatur und sein religionsgeschichtlicher Hintergrund // Runica – Germanica – Mediaevalia / Hg. W. Heizmann, A. van Nahl. Berlin, N.Y.: De Gruyter, 2003. S. 282–308.

31. Imer 2011 – Imer L.M. Maturus fecit – Unwod made. Runic inscriptions on fibulae in the Late Roman Iron Age // Lund Archaeological Review. 2011. Vol. 17. P. 11–27.

32. Kitzler Åhfeldt 2000 – Kitzler Åhfeldt L. The Sparlösa Monument and its Three Carvers: a Study of Division of Labour // Lund archaeological review. 2000. No. 6. S. 99–121.

33. Looijenga 2003 – Looijenga T. Texts and contexts of the oldest runic inscriptions. Leiden: Brill, 2003. 383 p.

34. Marold 1974 – Marold E. “Thor weihe diese Runen” // Frühmittelalterliche Studien. Sigmaringen, 1974. Bd. 8. S. 195–222.

35. Marold 1994 – Marold Е. Keramikscherbe aus Osterrönfeld // Nytt om runer. 1994. No. 9. S. 16.

36. Mees 1997 – Mees B. A new interpretation of the Meldorf fibula inscription // Zeitschrift für deutsches Altertum und deutsche Literatur. 1997. Bd. 126. S. 131–139.

37. Mees 2003 – Mees B. Runic erilaR // NOWELE: North-Western European language evolution. 2003. Vol. 42 (March). P. 41–68.

38. Mees 2016 – Mees B. The Hogganvik inscriptioon and early Nordic memorialisation // Futhark. 2016. Vol. 7. P. 7–28.

39. Mjöll Snæsdóttir 1989 – Mjöll Snæsdóttir. Ráði sá er kann: Óráðinn rúnatexti frá Stóruborg undir Eyjafjöllum // Árbók hins íslenzka fornleifafélags, 1988. Reykjavík, 1989. P. 29–34.

40. Morris 1988 – Morris R.L. Runic and Mediterranean epigraphy. Odense: Odense University Press, 1988. 177 p.

41. Naumann 1998 – Naumann H.–P. Runeninschriften als Quelle der Versgeschichte // Runeninschriften als Quelle interdisziplinärer Forschung. Proceedings of the Fourth International Symposium on Runes and Runic Inscriptions in Göttingen / Hg. K. Düwel. Berlin; N.Y.: De Gruyter, 1998. S. 694–714.

42. Nedoma 2003 – Nedoma R. Runennamen // Reallexikon der germanischen Altertumskunde. Berlin; N.Y.: De Gruyter, 2003. Bd. 25. S. 556–562.

43. Nielsen 1998 – Nielsen M.L. Glavendrup // Reallexikon der germanischen Altertumskunde. Berlin; N.Y.: De Gruyter, 1998. Bd. 12. S. 198.

44. Odenstedt 1989 – Odenstedt B. Further Reflections on the Meldorf Fibula // Zeitschrift für deutsches Altertum und deutsche Literatur. 1989. Bd. 118. S. 77–85.

45. Odenstedt 1990 – Odenstedt B. On the origin and early history of the runic script. Typology and graphic variation in the older Futhark. Uppsala: Ekblad, 1990. 181 p.

46. Orel 2003 – Orel V.E. A handbook of Germanic etymology. Leiden: Brill, 2003. 722 p.

47. Palm 2010 – Palm R. Runorna under medeltid // Den medeltida skriftkulturen i Sverige. Genrer och texter / Red. I. Larsson et al. Stockholm: Sällskapet Runica et mediævalia, 2010. S. 26–51. (Runica et mediævalia, Scripta maiora; 5)

48. Santesson 1989 – Santesson L. En blekinsk blotinskrift. Et nytolkning av inledningsraderna på Stentoftenstenen // Fornvännen. 1989. Årg. 84. S. 221–229.

49. Sawyer 2000 – Sawyеr B. The Viking-age rune-stones. Custom and commemoration in Early Medieval Scandinavia. Oxford: Oxford University Press, 2000. 269 p.

50. Snædal 1997 – Snædal Th. Björketorpsstenens runinskrift // Runor och ABC: elva föreläsningar från ett symposium i Stockholm våren 1995 / Red. St. Nyström. Stockholm: Sällskapet Runica et mediævalia, 1997. S. 149–163.

51. Sundqvist 1997 – Sundqvist O. Runology and History of Religions. Some Critical Implications of the Debate on the Stentoften Inscription // Runrön. Uppsala: Istitutionen för nordiska språk, 1997. Bd. 3: Blandade runstudier. P. 135–174.

52. Taylor 1990 – Taylor M. The etymology of the Germanic tribal name Eruli // General Linguistics. 1990. Vol. 30. P. 108–125.

53. Williams 1996 – Williams H. Vad säger runstenarna om Sveriges kristnande? // Kristnandet i Sverige. Gamla källor och nya perspektiv / Red. B. Nilsson. Uppsala: Lunne böcker, 1996. S. 45–83.

54. Williams 1997 – Williams H. The Romans and the runes – uses of writing in Germania // Runor och ABC. Elva föreläsningar från ett symposium i Stockholm våren 1995 / Red. S. Nyström. Stockholm: Sällsk. Runica et mediævalia, 1997. P. 177–192.

55. Åhlén 1997 – Åhlén M. Runristaren Öpir. Uppsala: Institutionen för nordiska språk, 1997. 249 S.


Дополнительные файлы

Для цитирования: Мельникова Е.А. Между прошлым и будущим: репрезентация исторической памяти в рунических надписях V–XI вв. ВЕСТНИК РГГУ. Серия «Литературоведение. Языкознание. Культурология». 2024;(1):12-51. https://doi.org/10.28995/2686-7249-2024-1-12-51

For citation: Melnikova E.A. Between the past and the future: the representation of historical memory in runic inscriptions of the 5th to 11th centuries RSUH/RGGU Bulletin: “Literary Teory. Linguistics. Cultural Studies”, Series. 2024;(1):12-51. (In Russ.) https://doi.org/10.28995/2686-7249-2024-1-12-51

Просмотров: 92

Обратные ссылки

  • Обратные ссылки не определены.


Creative Commons License
Контент доступен под лицензией Creative Commons Attribution 4.0 License.


ISSN 2073-6355 (Print)